Cirkuskatter

Själva ordet väcker känslor. Här i Sverige finns det en lag som förbjuder visning av vilda
kattdjur. Men den innefattar inte tamkatter, därför har det börjat hända att de visas upp
då och då. De som då visas är oftast från någon öststat.

Tidningen Norra Västerbotten gjorde ett repportage där man ser en kvinna som håller upp en godbit
och en katt som står i profil och sträcker sig efter godbiten. I artikeln stod det inget om kattens
ursprung eller ras.
Utrustad med kamera och videokamera tog jag bilen och körde till cirkusområdet. Efter en stunds
letande så hittade jag hennes husvagn. Det hade då just varit på ett uppträdande för dagis-skolbarn.
På min fråga om katterna var från Sibirien (med tanke på det stora runda huvudet med de små öronen, den korta profilen och den kraftiga bröstkorgen) svarade hon "only two", bara två av katterna var Sibiriska katter. Hon hade fler katter också, men det var dessa två som drog blickarna till sig och som visades upp för journalister och andra intresserade.
Hon berättade att hon hämtat dem i den sibiriska staden Perm. Hon visade gärna dessa två katter för oss och demonstrerade några av de konster hon brukar visa upp på föreställningarna. Konsterna var alla baserade på kattens naturligt goda balanssinne och leklust.
Jag lade märke till att hon hela tiden skickligt och diskret belönade visningen med små godbitar från en ficka i hennes dräkt, det visade sig vara små leverbitar som hon belönade dem med.

Hennes uppträdande efterlämnade helt klart nya intryck och förtjusning hos alla och kanske särskilt hos de yngsta i publiken.
Katten är Sveriges populäraste husdjur, inte hunden som många tror. Det märktes inte minst då hennes kattuppträdande fick avsevärt mer entusiastiska applåder i jämförelse med de cirkusnummer där några pudlar deltog.

Det kanske blir fler liknande uppträdanden efter de mer öppna förbindelserna med öst.
Första gången jag kom i kontakt med begreppet cirkuskatter var för ett och ett halvt år sen när min väninna Vera och jag köpte våra sibiriska katter i Ryssland.
På tåget, med alla katter i flätade pilkorgar, utspridda lite varstans i kupen, trångt och mycket folk frågade Vera om jag visste vad våra medpassagerare pratade om.
Nej, sa jag. Då sa hon:
- De tror att vi är en resande kattcirkus.

Sedan har jag tänkt att det på sätt och vis var en sorts "kattcirkus" när vi kånkade och bar på våra kattkorgar och gick igenom diverse strapatser på resan från Sverige till Ryssland.